Annas blogg

Tack Jesus för den glädje som jag fått uppleva tillsammans med dig idag ! Du är så god, och dina gåvor är kärleksfulla, fulla av omsorg, och kommer alltid i rätt tid.

Idag när jag var på bönen så ringde min mobil, det gjorde inte så mycket i och för sig för det var bara jag och nära vänner som träffades. Iallafall så lät jag den ringa. När vi var klara med bönen gick jag och tittade vem som ringt, det var maken, plus att det kommit ett sms. Jag öppnade det och då stod det : Du får nog komma hem nu med en gång för att Olle ( vår ena hund ) är konstig han är så tyst, mår nog inte så bra. Jag slängde mig på cykeln som stod i foajen, (rädd om den), en av mina vänner kastade sig på dörren så jag kunde cykla rätt ut, jag sa vad det gällde och de såg mitt ansiktsuttryck. Jag tror nog inte jag cyklat så fort någon gång som idag faktiskt.
När jag väl kommer hem så kommer Olle springande emot mig viftande på svansen skällande som vanligt, jag var så skärrad så att jag cyklade rätt in ibland skorna måste jag få tillägga. Det var inget fel på Olle! jag sa till maken en aning irriterad: Varför skriver du så, Olle mår ju bra, jag blev jätte rädd. Han svarade undvikande att det var bättre med Olle nu. Hm hm och mina tanakar virvlade i huvudet. Sen sa han kom nu in för jag har slagit upp kaffet,  då tänkte jag att du har slagit mer än kaffet, hur är det egentligen. När jag var halvägs in så fick jag en känsla av att det var något lurt, tänkte att det är väl inte så att det sitter någon i köket, och det kan väl inte vara Wilmer och Ester, jag bara tänkte så direkt. JO till min förvåning så sitter Wilmer där med sin Ester, jag bara hojta till och krama dem båda totalt förvirrad. Nu hör det till saken att det var första gången jag träffade Ester, så där står jag svettig, uppjagad, och häpen medan en ung herre vid namn Wilmer Larsson gnuggade sina händer och log det mest illmariga leende man kan ha. Eli uttryckte det bra när jag ringde och berättade det för honom....du är ägd mor, så ägd. ( vänta du Wilmer )
Jag hade inte städat, inte handlat, inte förberett middag, inte såg jag ordentlig ut heller men det ska jag säga att från första stund med Ester så var det helt rätt. Jag skulle kunna gå i pyjamas om det så skulle vara. Ester var en ljuvlig tjej, lugn och så lätt att trivas med. Hon fick mig att bara vara direkt, annars kan man ibland innan man lär känna någon vara lite spänd och ha en önskan att göra gott intryck, men med Ester så slapna jag av direkt och allt bara va så gött, gött som Wilmer alltid säger. Jag är så otroligt glad att Ester och Wilmers vägar korsats att det var just Ester !
Jag har fått en dag idag som ett leende från ovan som jag skrev i början.
Vi har varit på Sveriges sydligaste udde, Smygehuk, gått längs havet en stund, kört in till stan och fikat, sen hem och åt middag, pratade och bara hade det så trevligt tyckte jag.
Nu har de åkt, de kom bara för dagen, de har ju jobben som de måste hem till. Det var inte så roligt att säga hejdå till dem, hi vad det var sorgligt, gick in och titta i fönstret efter dem och ångra att jag inte följde med in till tåget, då hade jag ju fått en liten stund till med dem, men men jag tröstade mig med att snart får jag se dem igen och slängde mig på telefonen för att ringa min mor för tröst och för att berätta allt det fina som hänt. Jag fick ju inte skrivit att min mor också var tvungen att titta förbi en kortis, hon ville så gärna hälsa på Ester hon också. Denna dagen var en pärla som jag fått att bära med mig i livet. Jag ser det som en sådan otroligt fin gest från de båda att åka så långt för att hälsa på och inte minst överraska mig.  Gud är god ! Eller hur !