Annas blogg

Jag har precis kommit hem från en mycket trevlig kväll med goa vänner från kyrkan. Vi satt hemma och i all enkelhet och åt lite, och en kopp kaffe på det. Sen var det sång från segertoner och gamla lovsångshäften från ungdomstiden. Det bara blev så att vi börja sjunga, försökte komma ihåg hur sångerna gick, när vi väl börjat så var det skratt och sång om vart annat. Vi njöt av de fina texterna som finns i de gamla goa väckelsesångerna, och fick en gnista av att vi skall få se mycket mer av det som ligger på våra hjärtan. När jag läser vad jag skrivit här så låter det lite ålderdomsaktigt men det bjuder jag på. Jag var den äldsta ibland oss ikväll så då fattar ni att vi var långt ifrån gamla någon av oss. Jag ska bekänna en sak här och nu, jag har åldersnoja, jo det är lika bra att inse sanningen. Tiden går och jag med den, så nu kommer jag att införa ett mycket bättre tänk när det gäller hur gammal man är! Åldern den bestäms utifrån ens sinnestämning och inte när man blev född och sånt tjafs, bara så att ni vet detta. Så frågar någon mig hur gammal jag är så kommer jag att säga det utifrån min sinnesstämning den dagen eller rättare sagt hur jag själv upplever min ålder för det mesta, och det är ca runt 30. Så var det sagt, nu vet jag precis vad jag kommer att få höra av vissa personer : Du lever ju i förnekelse ! Mitt svar blir till er, jaha och vad då, det blir ju mitt bekymmer mest, eller ?! !
Kram på er alla unga och yngre, man blir inte äldre än vad man gör sig ! Anna